Dags för teknokratin att slå tillbaka i vinstfrågan

Många är vi som har väntat på hur frågan om välfärdsvinster ska sluta. Sedan regeringens uppgörelse med Vänsterpartiet om en vinstbegränsning har färdriktningen stått klar – men exakt vad som ämnats genomföras har varit höljt i dunkel.

Under tiden sedan vinstutredningen tillsattes har det parlamentariska läget dessutom förändrats; efter att Sverigedemokraterna vände i frågan finns det inte stöd i riksdagen för en vinstbegränsning. Utredningen har således blivit politiskt steril.

Nu när utredningens slutrapport har presenterats står det klart att vi kan skatta oss lyckliga över denna utveckling. Rapporten har nämligen enligt kritiker visat sig innehålla grava fel som gör den i princip värdelös. Kritiker hävdar även att man inte ens utgått frånrätt företag i beräkningarna över de så kallade ”övervinster” som förslaget avser stoppa. Ett förslag som rapportförfattaren inte ens verkar tro på själv och som tydligt är ett resultat av politisk styrning. Självfallet bör utredningen därför ignoreras.

Dock vilar vinstskepsisen på skakig grund. De mer sofistikeradeargumenten mot vinstdrivande aktörer baseras på nationalekonomisk teori som säger att i sektorer där det är svårt att observera och kontrollera vissa av tjänsternas kvalitetsaspekter kan det vara bättre med offentlig produktion. Detta för att privata aktörer kan få alltför starka incitament att ignorera dessa kvalitetsaspekter för att hålla nere kostnaderna.

Men det finns flera skäl att ifrågasätta teorins praktiska relevans för de flesta välfärdstjänster. Med konkurrens och information skapas till exempel större möjligheter att hålla privata aktörer ansvariga om de tummar på kvaliteten. Utformning spelar roll för effekterna av privat drift.

Viktigast är dock att empirin sällan stödjer idén att vinstsyftande organisationer drar ned på kvaliteten i offentligt finansierad välfärd. Ny forskning finner till exempel att vinstdrivande företag inom den svenska äldrevården både minskade dödligheten – en kvalitetsaspekt som inte kontrakterades – och kostnaden per kund. I Tyskland återfinns liknande effekter av sjukhusprivatiseringar. Och i Pennsylvania finner forskare att vinstdrivande skolor höjer resultaten på externt rättade prov.

Detta är endast ett par exempel. Generellt tyder dock få studier på att vinstdrivande välfärdsföretag producerar sämre kvalitet än det offentliga. I vissa fall bidrar vinstsyftande aktörer snarare till att höja effektiviteten bland offentliga producenter, som i den engelska sjukvården och den svenska grundskolan.

Kan man empiriskt visa att vinstintresset drar ner kvaliteten i specifika sektorer finns det skäl att agera. Men inom de större välfärdsområdena står det klart att så oftast inte är fallet.

Vinstdebatten har tyvärr kommit att präglas av anekdotisk bevisföring och allmänheten har fått fel bild av vinstmarginalerna i välfärden. I stället för att bistå dessa villfarelser bör den politiska eliten nu visa framfötterna och avvisa de populistiska kraven med hänvisning till empirisk forskning. Det är dags för teknokratin att slå tillbaka.

Denna artikel publicerades först i Dagens Samhälle.

Posted in Uncategorized | Tagged , | Leave a comment

Timssresultaten påverkas knappt alls av invandringen

I tidigare analyser har jag redovisat hur förändringen i elevsammansättning som kan härledas till invandringen har påverkat resultaten i Pisa. I den här bloggposten visar jag hur resultaten i Timss – en annan internationell undersökning som mäter kunskaper i naturvetenskap och matematik bland åttondeklassare – har påverkats. Timss har genomförts vart fjärde år sedan 1995 och den senaste undersökningen genomfördes 2011. (Jag har tidigare noterat skillnaderna mellan effekterna av invandring i Pisa och Timss väldigt kort i denna artikel.)

Jag använder här en mindre restriktiv definition av elever med inhemsk bakgrund än huvuddefinitionen i mina analyser av Pisadata (elever med två svenskfödda föräldrar och som talar svenska hemma). Detta eftersom svarsalternativen för språkfrågan har förändrats över tid i Timss. Som jag beskrev i IFN-rapporten är språkvariabeln viktig eftersom den, i kombination med frågorna om födelseland, gör att man kan fånga upp i princip alla elever som har någon form av utländsk bakgrund. Detta är viktigt för att kunna analysera den totala effekten av förändringen i elevsammansättning som kan härledas till invandringen. Men istället använder jag här definitionen som endast baseras på föräldrarnas födelseland: elever med två föräldrar födda i Sverige definieras ha helsvensk bakgrund medan andra elever definieras ha någon form av utländsk bakgrund.

Detta gör även att vi kan jämföra effekten i Timss och Pisa, eftersom jag beräknade effekten av invandring med denna mindre strikta definition även för resultaten i den senare undersökningen. Dessa resultat redovisas i excel-filen jag länkar till på sida 3 i IFN-rapporten.

Tyvärr har även denna variabel förändrats något över tid i Timss: 1995 ställdes frågan om elevernas föräldrar är födda i Sverige eller i annat land; 2011 ställdes frågan om barnens förälder eller målsmän är födda i Sverige eller i annat land. Förhoppningsvis är frågorna tillräckligt lika för att resultaten ska vara tillförlitliga, men man bör alltså ha detta i åtanke när man tolkar resultaten.

I naturvetenskap föll Sverige 44 poäng mellan 1995 och 2011. Elever med bägge föräldrar födda i Sverige föll samtidigt 38 poäng. Alltså förklaras 14 % av fallet i naturvetenskap av invandringen. I matematik föll Sverige i genomsnitt 56 poäng mellan 1995 och 2011, medan elever med bägge föräldrar födda i Sverige föll 53 poäng. Alltså förklaras endast 5 % av fallet i matematik av invandringen.

Om man använder samma definition i Pisa förklaras 32 % av fallet i naturvetenskap och 14 % av fallet i matematik mellan 2000 och 2012.

Effekten i Timss är alltså mycket lägre än effekten i Pisa. Förutom att frågan om föräldrarnas födelseland förändrades något över tid i Timss – medan den inte gjorde det i Pisa – kan en anledning till denna skillnad vara att frågorna i Pisa kräver högre läsförmåga än frågorna i Timss. Medan Pisa mäter “naturvetenskapligt kunnande” och “matematiskt kunnande” med frågor som består av ganska långa texter, mäter Timss istället mer traditionell läroplansbaserad naturvetenskap och matematik med frågor med mindre text. Eftersom elever med utländsk bakgrund sannolikt har lägre språkkunskaper än elever med svensk bakgrund är det rimligt att anta att skillnaderna delvis beror på detta.

En annan anledning till skillnaderna kan vara att effekten i Timss inte har slagit igenom lika kraftigt som i Pisa ännu. Timss genomfördes senaste gången 2011, medan Pisa genomfördes 2012. Effekten av invandring i Pisa är som jag tidigare beskrivits framförallt koncentrerat till perioden 2009-2012. Eftersom resultaten från Timss 2015 och Pisa 2015 redovisas i slutet av året lär vi få reda på om denna förklaring är relevant inom en snar framtid.

Men intressant nog verkar alltså invandringen ha lägre effekter i undersökningar som mäter traditionella kunskaper, jämfört med undersökningar som kräver högre läsförståelse. Detta är viktigt att ha i åtanke när vi diskuterar invandringens totala effekter på Sveriges resultat

Posted in Pisa, Uncategorized | Tagged , , | 2 Comments

Invandringens effekter på våra relativa Pisaresultat

Artikeln nedan publicerades idag i något kortare version, och utan diagram, som krönika i Dagens Samhälle.

Den dystra situationen i skolan fortsätter oavbrutet. Nyligen rapporterade medierna om den höga andelen lågpresterande elever i den senaste Pisaundersökningen. I de olika ämnena når cirka en fjärdedel av svenska 15-åringar inte nivån som bedöms nödvändig för att fullt ut kunna delta i samhället.

Möjliga orsaker bakom skolkrisen har debatterats häftigt de senaste åren. Vissa är mer troliga än andra, men få har kunnat ledas i bevis. Förra året fann jag dock att 29 procent av fallet i Pisa kan härledas till invandringen, som hittills är den enda säkra faktorn bakom kollapsen.

Att även den höga andelen lågpresterande delvis beror på invandringen är därför en lågoddsare. Mycket riktigt är andelen lågpresterande bland ungdomar med helsvensk bakgrund runt 30 procent lägre än i elevpopulationen i genomsnitt.

Samtidigt är det osäkert hur invandringen har påverkat Sveriges relativa prestationer – andra länder har förstås också haft invandring. Frågan är alltså hur resultatskillnaderna mellan Sverige och andra länder påverkas av att man begränsar urvalet till elever med helt inhemsk bakgrund, det vill säga elever med båda föräldrarna födda i landet och som pratar ett av landets huvudspråk hemma. Denna definition är strikt och används för att fånga upp alla elever med någon form av utländsk bakgrund i de olika länderna.

Svaret är anmärkningsvärt. Till exempel kan 57 procent av det genomsnittliga prestationsgapet mellan Sverige och Norge, och hälften av gapet mellan Sverige och Danmark, i den senaste Pisaundersökningen härledas till effekten av invandring. Sverige går också från att prestera tre poäng sämre än Island till att prestera åtta poäng bättre, när man jämför inhemska elevers resultat istället för ländernas genomsnitt.

Skärmklipp 2016-02-23 02.06.04

Av gapet mellan Sverige och Polen, vars skola numera ses som ett framgångsexempel, försvinner 41 procent. Skillnaden mellan svenska och sydkoreanska elever, som når toppresultat i Pisa, minskar med 26 procent.

Men den kanske mest intressanta jämförelsen är med Svenskfinland, givet dess kulturella likheter med Sverige i kombination med att eleverna där utbildas i ett skolsystem som har hyllats världen över. Hela 47 procent, 16 av 34 poäng, av gapet mellan Sverige och Svenskfinland går upp i rök när man endast jämför elever med svensk och finlandssvensk bakgrund.

Skärmklipp 2016-02-23 02.07.31

Detta är endast några exempel, men jag och Tino Sanandaji kommer inom en snar framtid att redovisa en reviderad Pisaranking för alla OECD-länder där effekten av invandring tas med i beräkningarna. Generellt är bilden densamma: Sveriges relativa Pisaresultat är mer fördelaktiga om urvalet begränsas till elever med inhemsk härkomst. Invandringen har alltså inte bara haft negativa effekter på resultaten absolut sett – utan även på våra relativa prestationer.

Mot bakgrund av Sveriges höga asylinvandring är detta inte konstigt. De flesta andra länder har haft lägre – och ett annat slags – invandring, vilket troligen gör att denna faktor påverkar resultaten i mindre utsträckning.

Att resultatskillnaderna mellan exempelvis Tyskland och Sverige knappt påverkas alls när man tar justerar urvalet för att ta hänsyn till invandring stödjer den förklaringen. Detta eftersom Tyskland har haft hög invandring som också i viss mån liknar Sveriges.

En annan potentiell förklaring är att den svenska skolan, med dess starkt elevcentrerade pedagogik, missgynnar elever med utländsk härkomst mer än många andra skolsystem. Det ligger troligtvis någonting i denna förklaring. Forskning indikerar nämligen att mer traditionell undervisning och en mer hierarkisk skolmiljö kan höja resultaten kraftigt bland etniska minoriteter.

Det finns inga universalmedel. Men för att minska invandringens effekter i Pisa bör vi nog sannolikt därför backa bandet något – och fokusera på höga krav, disciplin och strukturerad undervisning.

 

Posted in Uncategorized | Tagged , | 1 Comment

Om integration och humankapital

Skriver idag en krönika i Dagens Samhälle som diskuterar kunskapernas betydelse för integrationen. Man måste vara klar över varför integrationen hittills har misslyckats. Min egen och andras analyser finner att sysselsättningsgapet mellan utrikes och inrikes födda helt och hållet förklaras av skillnader i humankapital, mätt som läs- och räkneförmåga i undersökningen PIAAC.

Min analys visar att detta även gäller inkomstgapet: när man justerar för läs- och räkneförmåga har utrikes födda faktiskt högre inkomster än inrikes födda. Detsamma gäller för övrigt sannolikheten att arbeta. När man samtidigt tar hänsyn till utbildningsnivå försvinner dock denna positiva samvariation.

Tabell1

Däremot förklarar formell utbildningsnivå i sig ingenting av skillnaderna i arbetsmarknadsutfall. Detta är dock inte speciellt konstigt. För resultaten i PIAAC-proven visar att högutbildade invandrare födda utanför västvärlden har lägre kunskaper i både räkning och läsning än lågutbildade individer födda i Sverige. Invandrares utbildningsnivåer – som diskuterats flitigt i media – är i sig irrelevanta. Det är humankapital som spelar roll.

En del av skillnaderna i kunskaper kanske förklaras av bristande svenska. Men en rad anledningar talar emot detta. Först och främst är skillnaderna lika höga i räkning som i läsning. För det andra påverkas skillnaderna gällande arbetsmarknadsutfall utan justering för läs- och räkneförmåga väldigt lite när man även tar hänsyn till för huruvida man pratar svenska som modersmål (som i sig inte verkar spela någon roll). Dessutom kan ens färdigheter naturligtvis också påverka möjligheten att lära sig bra svenska.

För att förbättra integrationen måste därför själva kunskapsgapet minskas. Men detta uppnås knappast med inskränkningar i välfärdstjänster – som utbildning och sociala satsningar – vilket Moderaterna föreslog förra veckan. Snarare skulle sådana åtgärder riskera att öka kunskapsgapet i framtiden. Många invandrare med temporära uppehållstillstånd kommer nämligen att stanna, vare sig vi vill eller inte.

I stället krävs en stenhård satsning på att höja invandrares humankapital. I skolan behövs mer fokus på kunskaper och en pedagogisk U-sväng. Forskning visar nämligen att traditionella skolmiljöer och undervisningsmetoder kan höja etniska minoriteters resultat markant.

Samtidigt bör vi också investera i vuxenutbildning. Som författaren Nima Sanandaji menar krävs ett ”miljonprogram för kunskap” för att vuxna invandrare ska kunna integreras framgångsrikt.

Men är inte lösningen i stället att skapa fler enkla låglönejobb? Jag tvivlar på det. Hittills har stora lönesubventioner inte ökat arbetsgivares aptit för flyktingar nämnvärt. Det är också oklart var alla dessa enkla jobb ska komma ifrån, eftersom de snabbt rationaliseras bort i den teknologiska utvecklingen.

Dessutom skulle låglönejobb inte utjämna inkomstgapet. Detta försvinner nämligen inte ens när man justerar för arbetsmarknadsstatus. Lägre inkomster betyder också lägre skatteintäkter och högre välfärdsutgifter, ett problem som förvärras i takt med högre invandring – och som låglönejobben inte rår på.

Tabell21

I åratal har politiker försökt förbättra integrationen, men ingenting har fungerat. Nu vet vi att detta beror på i genomsnitt lågt humankapital bland utrikes födda. Detta är problemets rot. Och det är problemets rot som måste åtgärdas.

Posted in Uncategorized | Tagged , , , | 4 Comments

ETC leker forskning igen

Struts

Sedan debaclet när journalisterna på kulturmagasinet ETC inte kunde räkna ut Sveriges nettoinvandring – vilket Tino Sanandaji var tvungen att göra åt dem – vet vi att de inte förstår basal aritmetik. Nu står det också klart att läskunnigheten tryter.

I en artikel som vill utmåla klassklyftorna som skolans problem påstås jag vara “snabb på att försvara systemet, genom att i debattartikeln ‘Invandringens effekt på skolresultat kräver krafttag‘ peka ut invandrarna som anledningen till den sjunkande kunskapsnivån”.

Jag har naturligtvis aldrig skrivit att invandrarna är “anledningen” till fallet i Pisa. Däremot är förändrad elevsammansättning som kan härledas till invandringen en faktor som har bidragit – den förklarar 29 procent av den genomsnittliga resultatförsämringen. De flesta har inga svårigheter att förstå detta, men för ETC verkar det vara oöverstigligt komplext.

Till stöd för ETC:s halmgubbe intervjuas Edna Eriksson, som recenserar mina beräkningar. Hennes expertis framgår inte, men hon tituleras “idé- och strategiutvecklare som föreläser om den svenska skolan”. Hon tycker så här:

“Man använder alldeles för mycket statistik som handlar om var människor är födda för att dra slutsatser, de här sakerna hör ju inte ihop. Var man geografiskt är förlöst berättar inte ens möjligheter för att tillgodogöra sig kunskap.”

Man baxnar.

Utbildningsminister Gustav Fridolin intervjuas också i artikeln. Han påstår sig ha läst min rapport och menar att den “konstaterar det vi redan vet, att kunskapssänkningen inte kan förklaras med flyktingmottagningen. Det hade så klart varit väldigt enkelt om det var så, men om vi tog bort alla som växer upp i ett hem där man inte pratar svenska så kvarstår 70 procent av de snabba sänkningarna.”

Det här är pudelns kärna: ingen seriös person tror att det finns en enda förklaring till Sveriges fallande Pisaresultat. Om vi endast ska diskutera faktorer som förklarar hela fallet måste dessutom alla andra potentiella faktorer som förs fram i debatten vara helt irrelevanta, eftersom vi inte vet med säkerhet att de ens har haft någon effekt alls. Hur mycket av fallet i Pisa har ojämlikheten som inte kan härledas till invandringen orsakat? Ge mig en siffra (det finns ingen). Inte 100 procent? Med Fridolins logik kan den då inte ”förklara” fallet och bör därför avfärdas.

Men detta är naturligtvis bara löjligt: komplexa samhällsförändringar har generellt ingen enskild övergripande ”förklaring” utan orsakas av flera samverkande faktorer. Och alla måste naturligtvis utredas. Jag har nu redogjort för att nästan en tredjedel av Pisafallet förklaras direkt av förändrad elevsammansättning som kan härledas till invandringen. Det finns därför också mindre kvar för andra potentiella faktorer att förklara.

Fridolin är naturligtvis inte ensam om att använda logiska kullerbyttor för att slippa diskutera hur invandringen har påverkat Pisaresultaten. Skolverket och OECD har lärt upp honom väl. För de som vill följa i deras fotspår är här en guide för att få invandringens förklaringsvärde från 29 procent till 0 procent: ange ingen siffra, skriv i dunkla termer att betydelsen är ”marginell” och att den inte ”förklarar” resultatförsämringen. Ingen siffra, bara “marginell”. Vips försvinner då effekten helt och hållet. Med denna knivskarpa logik är det kanske inte så konstigt att den svenska skolan är i kris.

Om inte utbildningsministern förstår detta bör han skickas tillbaka till skolbänken. Men nog förstår Fridolin. Istället väljer han troligtvis medvetet att ignorera frågan därför att den är alldeles för politiskt känslig. Det är dock oklart hur skolkrisen mildras av att ansvariga makthavare försöker sopa undan ett gigantiskt misslyckande: elever med invandrarbakgrund får idag inte en likvärdig utbildning. Hur länge ska vi behöva vänta innan Sveriges förtroendevalda inser att strutspolitiken för länge sedan har nått vägs ände?

Posted in Uncategorized | Tagged , , , , | 6 Comments

Effekten av invandringen på resultaten i Pisa

Pisa11

Idag publicerade jag en rapport som analyserar den mekaniska effekten av den förändrade elevsammansättningen som kan härledas till invandringen på resultaten i Pisa. Dessutom publicerade jag även en artikel på DN Debatt som presenterar resultaten och pratade om dem i Studio Ett.

Vad finner jag då? Tja, att 29 procent av den genomsnittliga resultatförsämringen mellan 2000 och 2012 förklaras av förändrad elevsammansättning. Av detta förklaras 11 procent direkt av att andelen elever med svenskt ursprung har minskat över tid, medan resterande 18 procent förklaras av att resultaten bland övriga elever föll relativt kraftigare än de med svenskt ursprung. Förklaringsvärdet av förändrad elevsammansättning är högst i naturvetenskap och lägst i matematik. Detta beror troligtvis på att språkkunskaper är minst viktiga för provet i matematik, vilket gör att effekten blir mindre.

Dessa resultat är troligtvis något i underkant eftersom det finns forskning som indikerar att resultaten bland elever med svensk bakgrund också påverkas något negativt av en högre andel elever med utländsk bakgrund. Nästa steg blir att analysera detta på allvar med endast svenska data.

Många andra faktorer har förts fram som förklaringar till de fallande resultaten i Pisa, men det är svårt att analysera i vilken utsträckning dessa faktiskt har bidragit. Men nu vet vi att den förändrade elevsammansättningen är en viktig förklaring. Det är är faktiskt den enda faktorn som vi med säkerhet vet åtminstone delvis har orsakat fallet.

Skolpolitiskt kräver detta en rad förändringar, som jag skriver om i artikeln: mer resurser, men också en förändring i skolkulturen. Det är just barn från svåra förhållanden som förlorar mest på mycket eget arbete och en tillplattad skolkultur.

Posted in Uncategorized | Tagged , , | Leave a comment

Scandinavian unexceptionalism

flag-scandunion

Last week, Nima Sanandaji published a book at the Institute of Economic Affairs on how the Scandinavian countries achieved high living standards, equality, and social outcomes. The book discusses and carefully debunks the idea that the large expansion of the welfare state created the outcomes envied by many on the political left worldwide.

I agree with most arguments: Yes, inequality decreased mostly before the great expansion of the welfare state. Yes, Scandinavia had great social outcomes before the large enlargement of the welfare state. Yes, economic growth was on average higher before the great expansion of the welfare state. Yes, Scandinavian descendants in America perform extremely well too, despite having a much smaller welfare state to fall back on.

The true story is more likely to be that markets and Scandinavian cultural norms of hard work, hard work, and a little more hard work allowed the creation of wealth and a large welfare state. In fact, the big welfare state has today created new problems, such as a decline in social capital and norms favouring hard work. It has also made it difficult to successfully assimilate immigrants.

This is not to say that the smaller welfare state development prior to the great expansion from the 1960s onwards was unimportant. As Acemoglu and Robinson argue in the case of Sweden, the fall in inequality “coincided with large changes in government policy: for example, a rapid increase in redistribution in the 1920s from practically nothing in the 1910s (Lindert 1994), and an increase in top marginal tax rates from around 10 percent in 1910 to 40 percent by 1930 and 60 percent by 1940 (Roine, Vlachos, and Waldenström 2009, p. 982)…[U]nion density rose rapidly from around 10 percent of the labor force during World War I to 35 percent by 1930 and to over 50 percent by 1940 (Donaldo and Wälde 2012)”. It’s likely that these policy developments had important effects on at least inequality and social outcomes, although they may also have paved the way for decreasing economic performance.

Regardless, Sanandaji’s narrative is generally compelling. The book’s a must read, not only for those interested in Scandinavia specifically, but for anybody interested in economic and social history more generally.

Posted in Uncategorized | Tagged , , | Leave a comment